Toute ma vie, est avec toi. Toute ma vie, est avec toi. Moi J'attends, toi tu pars.

The suburbs är officiellt världens bästa skiva någonsin! Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh så sjukt bra!! Från och med nu ska jag bara lyssna på Arcade Fire resten av mitt liv!

Ta mig tillbaka till popaganda -11!!

Dag 3- Fem låtar som betyder mycket för dig

  1. Håkan Hellström- Jag har varit i alla städer. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men den här låten är den absolut finaste bästaste låten i världen. Jag gråter fortfarande när jag hör den, och jag har hört den många gånger! "Och det känns som jag gett allt jag jan ge, ändå har jag inte hittat vad jag letat efter, jag har varit i alla städer, letat efter dig".
  2. Brandi Carlile- What can I say. När jag gick i sjuan sökte jag till en internationell talangjakt för unga sångerskor som jag läst om i någon av alla britiska tjejtidningar jag läser. Jag sjöng den här låten och jag kom in! Jag berättade inte för någon att jag hade sökt och jag vågade inte åka, men det betydde ändå så mycket för mig och var en bekräftelse på att jag faktiskt kunde!
  3. Håkan Hellström- Man måste dö några gånger innan man kan leva eller som jag vill kalla den, Man måste bli överlyft för att kunna leva. Ja, precis innan han började spela den här låten den nionde september i år blev jag lyft över kravallstaketet av den mest okompetenta security-personalen någonsin. Och typ såhär såg det ut då.
  4. Abba- Move On. Spelades alltid i bilen på sommaren när jag var liten. Kanske världens bästa låt.
  5. Lykke Li- I'm good I'm gone. POPKOLLO ♥♥♥♥ Spola till 0:46

Tomorrow I'll be faster, I'll catch what I've been chasing after, and have time to play, but I'm quite alright hiding today

Här ovanför ser ni mig och min nya gitarr. Honom fick jag för typ en halv månad sedan när jag fyllde femton och vi tycker himla mycket om varandra.
Tidigare har jag bara haft en gitarr hos mamma och spelat på pappas gamla när jag varit hos honom, men den var så gammal och den stämde om sig när man spelade och ville nog helst vara ostämd så pappa tyckte att det var dags att jag fick en ny. Denna från Dean är nylonsträngad och halvakustisk. Inte kärlek vid första ögonkastet, men våran relation har växt fram och nu är vi i det fantastiska, nykära stadiet.
Jag hoppas att vi kommer få uppleva många fantastiska år tillsammans och att jag får en förstärkare så att vi kan ny en helt ny nivå.

Jag var där för dig när du var ensam, och jag var där för dig när du var ledsen.

Gör en lista över 10 band/artister du gillar:
  1. Håkan (är det någon som läser min blogg som är förvånade över detta anser jag att min blogg är ett totalt misslyckande)(vilket den ju faktiskt är. Mental bitchslap)
  2. Shout Out Louds
  3. The Smiths
  4. Tegan and Sarah
  5. Arcade Fire
  6. Säkert
  7. Kent
  8. Me and my army
  9. Tegan and Sarah
  10. Dusty Springfield
Hur länge har du lyssnat på nummer 3? Åhh, jag vet inte. Två år av aktivt lyssnande kanske, men pappa och bror har spelat dom sporadiskt under hela min uppväxt.
Vilken är din favoritlåt av nummer sex? Honung, Fredrik eller Någon gång måste du bli själv. Fast Allt som är ditt är sjukt bra live. Äh, jag vet inte. Alla är grymt bra!
Favorit citat av nummer 5?
So can you understand?
Why I want a daughter while I'm still young
I wanna hold her hand
And show her some beauty
Before this damage is done
ELLER
Kids wanna be so hard
But in my dreams we're still screamin' and runnin' through the yard
And all of the walls that they built in the seventies finally fall
And all of the houses they build in the seventies finally fall
Meant nothin' at all
Båda två är från låten The Suburbs
Vilken gillar du mest av två och ett? Håkan. Alltid Håkan.
Vilken årstid relaterar du nummer tio till? Sommar tror jag. Typ varma sommarmornar.
Vilken var den första låten av nummer fyra du hörde? Where does the good go. Den var med i ett avsnitt av Grey's Anathomy och jag har älskat dom sedan dess. Detta var påsken 2008 tror jag bestämmt.
Vilken låt av nummer ett känner du igen dig i mest just nu? Jag har varit i alla städer. Alltid. Den är min, fast det finns en pojke som tycker om den också. Tyvär tycker han inte om mig.
Hur upptäckte du nummer tre? Som sagt, har funnits med under min uppväxt. En dag när jag letade bland min pappas skivor tog jag fram Strangeways, Here we come! och började lyssna. Typ så.
Hur upptäckte du nummer sju? Alla känner väll till Kent? Sedan fastnade jag lite extra för dom i juni detta år, men har smålyssnat typ så länge jag kan minnas. Min storebror brukade spela Kräm på gitarr i x antal timmar varje dag.
Finns det något med nummer nio du ogillar? Inte med själva musiken, men ibland kan jag tycka att dom håller på och teatrar sig lite väl mycket, men samtidigt kan jag förstå att de vill visa att de har självdistans, lesbisk, halv mörk pop har ju en tendens att dra lite åt det jobbiga hållet enligt de flesta.
Vad är det bästa med nummer åtta? Att dom liksom är på bristningsgränsen hela tiden. Och att de verkligen brinner för vad dom gör.
Har du sett nummer fem live? Jaaa! Åh så många fantastiska minnen från popaganda. Killen som inte fyllde arton men som tydligen hade startat en nedräkning på The Strokes då tio tusen föll med in. På popaganda var folk dock lite otaggade på att skrika. Bland de bästa konserterna i mitt liv! Grymmt liveband med vääärldens show!
Vem tänker du på när du hör din favoritlåt av nummer tio? Min pappa. Han älskar Dusty så jag har liksom bara fått finna mig i att hon är bäst. Inte för att det är något problem men ändå.
Har du ätit Pizza samtidigt som du lyssnat på nummer sex? Antagligen.
Vilken är din favoritskiva av nummer åtta? Dom har änsålänge bara gjort en skiva, men den är sjukt bra. Heter samma som bandet.
Vem lyssnade du senast på nummer ett med? Pappa, innan han gick o la sig.

Oh how can I forget you, when there is always something there to remind me?

När jag tittar på sånt här undrar jag varför sextiotalet någonsin tog slut.
Sen inser jag att That 70's show inte hade funnits om det alltid var sextiotalet, och då inser jag att det är helt OK att vi utvecklas.

Jag tänkte sjunga nåt för dig igen, och när jag blir för full för att sjunga, kan vi promenera hem, i GBG regn?

I början av Maj började jag göra upp lite skisser för sommaren. Och jag insåg att jag behövdde något som var mitt eget, helt och fullt. Inte mina vanliga kompisar, inte mamma, inte pappa, inga syskon. Så jag anmälde mig till ett musikläger. Sen var det inte så mycket mer.
Förens tre veckor senare, när jag fick reda på att jag fått en plats på popkollo i göteborg.
Jag fick panik, för detta var inte för mig. Jag spelar säkert, är jag inte med släkten så är jag med kompisar. Jag är inte själv i en annan del av Sverige i nio dagar utan min familj. Just då visste jag ju inte att jag skulle få en helt ny, egen, familj.
I juli körde min pappa och min storebror ner mig till Tjörn, en stor ö utanför göteborg. Innan dess hade vi spenderat några dagar hos min farfar i Uddevalla och jag var mäkta nöjd över att få komma därifrån. Min storebror är visserligen 25 år och något av ett mattegeni, men han är lika mogen som en lågstadiepojke. Han retade mig konstant på väg från Uddevalla till TJörn, men såhär i efterhand tror jag att det var bra, för han fick mig att inte ta mig själv på så stort allvar.
Nästan direkt träffar jag min rumskompis, Esther, och jag är mycket nöjd med att ha fått någon i min ålder som man kan snacka med.
Såhär såg jag och Esther ut, avritade alltså!
Vi blev ganska snart indelade i band och jag hamnar i ett helt fantastiskt band. De flesta kan redan spela sina instrument men alla är supergulliga med mig och hjälper mig hur mycket som helst, jag fick typ åtta privatlärare!
Bandet döper vi till Applescratt eftersom att vi åt så mycket äpplen hela tiden, och såhär ser vi ut:
Alexandra, Tove, Jag (som är snyggare i verkligheten, jag lovar!), Esther och Olivia
Vi blir filmade för GP-tv när vi framförde lykke-li låten I'm good I'm gone och det blir genom veckan vårt paradnummer. Spola till 0.50 om ni vill höra hur vi lät!
Jag blir nästan direkt bra kompis med några andra, och jag önskar att ingenting någonsin ska förändras, för det kan aldrig någonsin bli bättre än vad det var just då.
Förutom jag var Alva här ovanför den enda Stockholmaren. Hon är den enda jag någonsin träffat som pratar mer än mig och vi kommer väldigt bra överens. Hon lyckas hålla kvar stockholmskan hela veckan medans jag redan efter en timme pratar någon konstig trollhätskgöteborskskånska.
Alva och Evinis äter frukost

Amorina trycker bandtisha. Hon är även typ världens grymmaste trummis och den gladaste och gulligaste tjejen typ någonsin!
Men ingenting vara ju för evigt, framför allt inte sånt som man verkligen vill ska göra det. Helt plötsligt blev det söndag och vi hade redan haft konsert och alla hade gråtit (förutom jag som bara hade lite var som droppade från min näsa eftersom att jag hade svinkoppor) och jag kliade Johanna bakom öronen en sista gång och kramar Nadja och blir arg på Evinis för att hon ramlade när hon skulle lyfta mig. Och allt var slut sen. Jag åkte hem till Stockholm och allt som finns kvar av min vecka i paradiset är bilder, minnen, en facebookgrupp och en brevvän.
Men nästa år, då jävlar ska jag åka tillbaka (utan svinkoppor)

Scenes from the suburbs

Jag såg just kortfilmen Scenes from the Suburbs, som är baserad på Arcade Fire's album The Suburbs och herremingud vad bra den var! Kan ha varit de 30 mest kraftfulla minuterna av mitt liv. Filmen består av olika vagt sammanhängande sekvenser som då huvudpersonen minns från sommaren. Filmen utspelar sig i en fiktionell amerikansk "Suburb", alltså en villaförort, som är i krig med staden som ligger nästgårds.
Denna pojke är en helt fantastisk skådespelare och gulligast i hela världen:
Och nu ska jag sova, imorgon ska jag till dagis. Jo, på riktigt (Iloveprao)

My friend and the ink on his fingers

Do I deserve this?
No, you deserve much better in your life

Thinking of you 
Thinking of you 
So what can I do when I'm thinking of you?



Visst känns det som att kärleken väntar

Idag sjöng jag på Folkoperan.
Det var inga människor där och typ ingen kunde höra mig, men ändå. Och allt jag känner är åhhhhh, snällasnällasnällasnälla låt mig få hålla på med det restan av livet, låt mig få sjunga inför människor på en stor arena eller sjaskig liten pub, tvinga mig aldrig sluta sjunga.

Och jag vet att sångerska är typ det svåraste och minst givande man kan bli, men jag drömmer och kämpar och ger 110% procent tills jag lyckas.

Det enda som gick därifrån den natten, var telefonledningar, och tågrälsen

Grattis på elva årsdagen, Känn ingen sorg för mig Göteborg! Och grattis på ettårsdagen 2 steg från Paradise!
För jag vill veta om kärlek finns - - - - Stan är dubbelt så stor nu, fast lika ihålig

What am I supposed to do, when the best part of me was always you?

Ni måste bara se hur duktig min älsklingsevinis är:
Jag började inte gråta eller så, nejnej

Home is wherever I'm with you

Åhhhhh jag är helt besatt av låten Home med Edward Sharp and the Magnetic Zeros!
Alla i min klass går runt och sjunger och visslar på den hela tiden, inter för att nån av oss riktigt kan vissla, men ändå...
Bästa textraden:
While you were sitting in the back seat smokin a cigarette 
You thought was gonna be your last, 
I was fallin deep, deeply in love with you, 
And I never told you till just now
Bästa covern:

Textrad jag skrivit på kroppen:

Insidan på min underarm.

Ni bara måste lyssna på den, ni kommer smälta!

_

Tumblr_llpwdimnna1qb6qgfo1_400_large
If you can't give me love,
Honey that ain't enough
Let me go, look for somebody else

Oh, and if you can't give me feelings
with oldfashioned meanings
well then, just stay in love with yourself

And they stare, and they look at us

Idag har jag absolut inget att skriva om. Här får ni en spellista istället.
skit och annat härligt inte för att någon lyssnar ändå.
Sticks and stones may brake my bones but chains and whipes excite me
Inte för att jag lyssnar på rihanna
Seriöst, jag lyssnar faktiskt inte på rihanna.

för du var solskenet, när jag var ensam

Idag fyller Håkan Hellström år, bara så ni vet.
För du är det finaste jag vet när allt annat är falskt och fel ♥

gotta have my bowl, gotta have my cereals

Har ni hört talas om Rebecca Black? Hennes låt Friday har blivit utnämnd till världens dåligaste låt. Jag hatade den så mycket förut. Nu kan jag inte sluta lyssna på den. Hypnotiserande.

Do you feel like a puzzle, you can't find your missing piece?


OM JAG ÄR TAGGAD? JODÅ!

Även om jag lämnar dig nu, för andra gator och torg

Timos nya låt är verkligen superfin!

svara din jävel

2010 s bästa låtar är samlade i en enda spellista av mig.
Och med dom orden säger jag godnatt!♥

would it be good enough?

En av mina favoritlåtar just nu är Heartbeats med Jose Gonzales, som är en cover på The Knife.
Det bästa med den är melodin, men texten är också väldigt fin.

"Ten days of perfect tunes
The colours - red and blue.
We had a promise made
We were in love."
Jose Gonzalez – Heartbeats <--- tryck för att öppna låten i Spotify.

Tidigare inlägg
RSS 2.0