Jag tänkte sjunga nåt för dig igen, och när jag blir för full för att sjunga, kan vi promenera hem, i GBG regn?

I början av Maj började jag göra upp lite skisser för sommaren. Och jag insåg att jag behövdde något som var mitt eget, helt och fullt. Inte mina vanliga kompisar, inte mamma, inte pappa, inga syskon. Så jag anmälde mig till ett musikläger. Sen var det inte så mycket mer.
Förens tre veckor senare, när jag fick reda på att jag fått en plats på popkollo i göteborg.
Jag fick panik, för detta var inte för mig. Jag spelar säkert, är jag inte med släkten så är jag med kompisar. Jag är inte själv i en annan del av Sverige i nio dagar utan min familj. Just då visste jag ju inte att jag skulle få en helt ny, egen, familj.
I juli körde min pappa och min storebror ner mig till Tjörn, en stor ö utanför göteborg. Innan dess hade vi spenderat några dagar hos min farfar i Uddevalla och jag var mäkta nöjd över att få komma därifrån. Min storebror är visserligen 25 år och något av ett mattegeni, men han är lika mogen som en lågstadiepojke. Han retade mig konstant på väg från Uddevalla till TJörn, men såhär i efterhand tror jag att det var bra, för han fick mig att inte ta mig själv på så stort allvar.
Nästan direkt träffar jag min rumskompis, Esther, och jag är mycket nöjd med att ha fått någon i min ålder som man kan snacka med.
Såhär såg jag och Esther ut, avritade alltså!
Vi blev ganska snart indelade i band och jag hamnar i ett helt fantastiskt band. De flesta kan redan spela sina instrument men alla är supergulliga med mig och hjälper mig hur mycket som helst, jag fick typ åtta privatlärare!
Bandet döper vi till Applescratt eftersom att vi åt så mycket äpplen hela tiden, och såhär ser vi ut:
Alexandra, Tove, Jag (som är snyggare i verkligheten, jag lovar!), Esther och Olivia
Vi blir filmade för GP-tv när vi framförde lykke-li låten I'm good I'm gone och det blir genom veckan vårt paradnummer. Spola till 0.50 om ni vill höra hur vi lät!
Jag blir nästan direkt bra kompis med några andra, och jag önskar att ingenting någonsin ska förändras, för det kan aldrig någonsin bli bättre än vad det var just då.
Förutom jag var Alva här ovanför den enda Stockholmaren. Hon är den enda jag någonsin träffat som pratar mer än mig och vi kommer väldigt bra överens. Hon lyckas hålla kvar stockholmskan hela veckan medans jag redan efter en timme pratar någon konstig trollhätskgöteborskskånska.
Alva och Evinis äter frukost

Amorina trycker bandtisha. Hon är även typ världens grymmaste trummis och den gladaste och gulligaste tjejen typ någonsin!
Men ingenting vara ju för evigt, framför allt inte sånt som man verkligen vill ska göra det. Helt plötsligt blev det söndag och vi hade redan haft konsert och alla hade gråtit (förutom jag som bara hade lite var som droppade från min näsa eftersom att jag hade svinkoppor) och jag kliade Johanna bakom öronen en sista gång och kramar Nadja och blir arg på Evinis för att hon ramlade när hon skulle lyfta mig. Och allt var slut sen. Jag åkte hem till Stockholm och allt som finns kvar av min vecka i paradiset är bilder, minnen, en facebookgrupp och en brevvän.
Men nästa år, då jävlar ska jag åka tillbaka (utan svinkoppor)

Kommentarer
Postat av: Anonym

Åå gu vad kul niva! :D<3

2011-11-03 @ 18:45:12
URL: http://ellennykvist.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0